Vad är bäst – att återvinna 1000 burkar eller en iPhone?

Varje svensk pantar i genomsnitt lite över 100 burkar om året, ca 90% av alla tomburkar. Men att återvinna våra mobiler, det gör vi nästan inte alls.

Men hur viktigt är det att återvinna mobiler i jämfört med med att återvinna burkar? Låt oss först titta på de olika sätten det går att återvinna på:

  1. Energiåtervinna. Att elda upp det i ett värmeverk och då på så sätt få ut energin. Det är det sämsta alternativet.
  2. Materialåtervinna. Man smälter eller maler ner de olika materialen och återanvänder dem i nya produkter. Det är det näst bästa sättet.
  3. Återanvända. Det allra bästa sättet är såklart att återanvända produkten som den är. På så sätt behöver inte nya produkter tillverkas alls, vilket ju är 100% återvinning av både energi och material. Och om vi inte själva återanvänder våra saker, är det precis lika bra om någon annan kan göra det – alltså om vi kan sälja eller skänka bort våra överblivna saker.

Nåväl, åter till rubriken. Vad är egentligen bäst – att återvinna 1000 burkar eller att återvinna din gamla iPhone? (Tusen burkar är alltså ungefär ett decenniums pantande för medelsvensken). Låt oss titta på detta ur två perspektiv: Vad är mest lönsamt och vad är bäst för miljön?

Vad är mest lönsamt?

Vad tjänar vi mest på då? En telefon går att sälja, alltså återanvändas. En iPhone kan säljas för olika pris beroende på ålder, modell, skick, tillbehör mm, men 1300kr är inte ett orimligt pris för tex en begagnad iPhone 4.

Aluminiumburkar har numera 1kr pant per st (äldre burkar har 50 öre). Alltså genererar burkarna upp till 1000kr. Pantsystemet ger burkarna ett handikapp, de 1000kr är ju pengar vi redan har betalt som vi bara får tillbaka. Aluminiumet i sig är egentligen bara värt under 20 öre per burk (200kr för våra tusen burkar), men det är ju en annan historia. Vi har ju faktiskt fått 1000kr i handen så det är vad vi tjänar på att panta tusen burkar.

Men försäljningen av vår iPhone genererade faktiskt 300kr mer än burkarna.

Vad är bäst för miljön?

Aluminium är inte giftigt för naturen (som tex kadmium eller litium i telefonbatterier är) och det är inte heller ont om det (faktiskt jordens vanligaste metall).

Men. Framställningen av aluminium är väldigt energikrävande, och det är här miljöaspekten kommer in. Energiåtgång = utsläpp. Att tillverka materialet i en aluminiumburk kräver lika mycket energi som att ha kaffebryggaren på i tjugo minuter (0,27kWh) eller ca 30 öre hushållsel . Genom att återvinna burken så sparar man 95% av denna energi.

Även om många aluminiumverk använder vattenkraft och annan grön el, så är det energi som kunde ha används till annat. Det vill säga, varje slösad kilowattimme är en slösad kilowatttimme från den smutsigaste elen, skulle man kunna hävda om man ska vara lite extrem.

Skulle elen då vara av värsta sort, motsvarar miljöbesparingen vi gör genom att panta våra tusen burkar, ett utsläpp på ca 115kg koldioxid. (Tusen burkar sparar 250kWh, 1 kWh motsvarar 0,461kg CO2 för 100% fossila bränslen).

Telefonen då? Genom att återanvända telefoner tillverkas färre, men för att inte fastna ett komplicerat resonemang om flyg- och båtfrakt eller tillverkningsprocesser i Asien, kan vi bara konstatera att telefoner orsakar en del utsläpp vid tillverkning, frakt och annat.

För att säkert kompensera för burkarnas koldioxidbesparing så gör vi istället så här: vi tar en liten del av de extra 300 kronorna vi fick i försäljningen av telefonen, och köper utsläppsrätter för dem. På så vis tvingar vi industrin att spara lika mycket koldioxid som burkarna sparade åt oss. Priset på utsläppsrätter är strax under 200kr/ton, så det kostar oss runt 20kr.

Telefonåtervinningen är alltså bättre för miljön, om du köper en utsläppsrätt för 20kr (kanske även utan utsläppsrätterna).

Så om du har tid att under 10 år samla burkar i en påse och släpa dem till affären (det har du tid med, fortsätt med det) så borde du fundera på om du kanske har ett par minuter över per decennium för att återvinna din telefon.

Missförstå oss inte: Panta inte mindre. Panta mera. Panta luren.