Visste du att en iPhone drar 361kWh/år?

Du kanske trodde att du visste – men visste du att du bara trodde? Det är nämligen helt fel, även om det står så i DN.

Hur är det egentligen?

En iPhoneladdare drar 5W (det finns även 10W som laddar nästan dubbelt så fort). Att att ladda en iPhone (oavsett modell) tar max två timmar med 5W. Alltså ca 10Wh, vilket är samma sak som 0,01 kWh. En laddning brukar räcka ungefär en dag. Kanske får man stödladda lite. Men eftersom vi ska räkna högt här så räknar vi med två laddningar per dag, hela 0,02kWh per dag.

Per år blir detta 7,3kWh. Enligt DN drar en kyl/frys 200kWh per år. Alltså har kylen/frysen använt mer energi fram till den 15 januari än vad telefonen under hela året…

DN’s brasklapp

I grafiken i DNs artikel så verkar det vara aningens mer rimliga siffror – varför är det olika siffror i texten och rubriken?

Det enkla svaret är ju att DN vill ha klick. Här får man använda följande tumregel: Om något är för bra för att vara sant – då är det förmodligen det också. Med 1,5 kr per kWh så skulle DNs iPhone ju kosta 541 kr / år i ren elkostnad.

Men det lite mer komplicerade svaret är i form av en liten asterix. Där säger nämligen DN följande.

”Den totala elkostnaden med servrar, mobilmaster, med mera är betydligt större. Den kostnaden betalar du via ditt abbonemang”.

(Hmm borde man inte räkna med den frysta kyckligens kyltransport också då i kylens kostnad? Betalas via Ica?).

Hur mkt drar dessa servrar och master egentligen då? Telenor redovisar att de förbrukar 3200 GWh per år globalt, varav 80% kommer från nätdriften. Telenor har 179 miljoner mobilabonnenter. Alltså runt 14-15kWh / år, per användare. Fortfarande ett bit kvar till 361 kWh…

Varför har DN, Vattenfall / Energimyndigheten fått det så fel?

Vem vet. Men kan det vara så att DN och energimyndigheten möjligen grundar sig på Digital Power Groups rapport ”The Cloud Begins With Coal”? Det finns ingen källhänvisning dit men just jämförelsen med kylskåpen ger ju en liten deja vu känsla…

Dock har de i så fall missat en liten poäng. Det är inte servrarna och routrarna som gör att man kan säga att en iPhone använder mycket energi utan istället det här resonemanget:

  1. En iPhone kostar 500kWh att tillverka
  2. En kyl/frys kostar 1000kWh att tillverka
  3. En iPhone byts ut varannat år. Alltså 250kWh om året i tillverkning
  4. En frys byts ut var 18:e år. Alltså 56kWh per år.
  5. AHA!

Fast… då måste man ju såklart bortse från att en frys fortfarande drar 200 kWh per år för at hålla maten kall. Och…kanske måste man bortse från att en 18 år gammal frys kanske inte har den allra senaste lågenergitekniken och eventuellt drar lite mer än 200 kWh per år…

Mer läsning:

http://www.marketwatch.com/story/iphone-uses-100-times-less-electricity-than-fridge-2013-08-20

http://www.forbes.com/sites/christopherhelman/2013/09/07/how-much-energy-does-your-iphone-and-other-devices-use-and-what-to-do-about-it/

http://enduse.lbl.gov/SharedData/IT/Forbescritique991209.pdf

 

Telenor Change – Obama eller Nixon?

 

Telenor lanserar idag något de kallar för Telenor Change med anspelning till Obamas gamla ”Yes we can”-kampanj. Liknelsen med Obamas kampanj är lite riskabel, framförallt då Obama av sina kritiker anklagas för att inte lyckats med att “change” speciellt mycket. Men anspelningen är kanske snarare tänkt som en mix mellan en blinkning till den amerikanska operatören T-mobile (som konceptet är inspirerat av – där kallat ”Jump”) och faktiskt kanske på riktigt göra lite skillnad. Oavsett vad så är det ju en rolig kampanj.

Så fungerar det:

  1. Du tecknar ett abonnemang med avbetalning för din telefon på 24 månader
  2. När 12 månader har gått får du lämna in telefonen till Telenor (givet att den är orepad mm). Om du då köper en ny telefonen med 24 månaders avbetalning – så kvittar Telenor dina 12 månaders avbetalning mot värdet på telefonen du lämnat in.

obamaandnixonÄr programmet en ulv i fårakläder?

 Vad är bra med programmet?

Programmet kan göra att du faktiskt kanske ser till att sälja din gamla telefon. Något vi här på Pantaluren jobbar hårt med att försöka få ännu fler att göra. Varje dag läggs ju tusentals telefoner i svenska byrålådor för att sedan glömmas bort. Change på det! (Telenor har faktiskt länge varit den ledande operatören i Sverige för att driva detta, om än väldigt knapphändigt).

Vad är mindre bra med programmet?

En 1 år gammal smartphone har tappat ca 50% av sitt värde (och det är nästan lika mycket som Pantaluren betalar). Så bytet mellan halva avbetalningsplanen mot en ett år gammal mobil är principiellt fair*.

Men… för att få genomföra den här dealen så måste man också köpa en ny telefon för ett extra dyrt pris och dessutom på avbetalning.

Plötsligt var inte dealen alls så fair längre.

Vad tjänar operatören på det här?

Genom att ge kunden ett val att välja något mycket bra (ny mobil) och betala sedan så fungerar lite som ett som ett snabbt sms-lån – trevligt för stunden men något du kommer ångra sedan. Alla operatörer vill behålla sina kunder, och eftersom de flesta är missnöjda med sin operatör, så görs det bäst genom inlåsning – dvs bindningstid.

Så programmet är skapat för att få kunderna att frivilligt låsa in sig hos Telenor så länge det bara går.

Bindningstid Telenor Change

Principen är att kunden aldrig ska vilja lämna programmet när denne kan – utan fastna i klibbig bindningstid mha en ny mobil

Så programmet har förhoppningvis stänk av Obama, men tydligt också lite av Nixon**. Här kan läsa om hur T-mobile Jump först hyllates för att sedan bli kritiserat för att vara mycket dyrt.

telenor_change

Telenor påstår att abonnemanget inte ändras. I praktiken bara semantik då du blir inlåst med en avbetalning på en (dyr) operatörslåst telefon istället för att abonnemanget låser in dig.

*Dock anger Telenor att tex en iPhone 5S 16Gb vid inköp är värd 6000kr medan den genom andra butiker går att få för 5500kr – därför har du redan betalat 55% (3000kr) av värdet för den vid bytet. Räknar man in operatörslåsningen är skillnaden ännu större.

**”Nixon Now – More than Ever” (eller andra välkända citat).

Sälja telefonen eller återvinna den? – aka “Varför är inte min lur med?”

 

“Men….varför har Pantaluren inte med min gamla trotjänare bland lurarna?” - detta är nog en av de vanligaste frågorna vi får. Kanske med all rätt.

Svaret är tyvärr inte vad den frågande alltid vill ha som svar:

Vi tar emot alla telefoner men äldre telefoner, framför allt lite udda budget modeller, är inte särskilt efterfrågade på begagnatmarknaden. Telefonen har dock ett värde – men det rör sig då om matrialåtervinningsvärdet – alltså om de värdefulla metallerna i telefonen. Minus kostnaden för att återvinna de miljöfarliga ämnen som finns i telefonen. Grovt räknat blir det ca 15kr per kilo. Summa sumarum: vi tar alltid emot alla typer av telefoner för återvinning – men om du vill ha betalt för telefonen måste den vara värd åtminstone frimärket på kuvertet vi skickar till dig.

Visste du förresten att en telefon innehåller ca 10ggr mer guld per kilo än den malm som Boliden bryter i sina guldgruvor? (Men notera att de ju inte postar sin malm rekommenderat…).

 

 

Är du en telefon-hamster?

Di.se skriver idag att svenskarna hamstrar telefoner. Att hamstra låter som att man aktivt samlar på telefoner och så är det naturligtvis inte. Snarare ska man nog se det som en fördämning i återvinnings-floden, som gjort att det skapas en damm (15miljoner) av telefoner. Fördämningen består av det krångel det är att sälja eller återvinna en telefon idag. (Det blir snart ändring på den saken).

Många av dessa byrålåde-telefoner är tyvärr bara värda sitt skrotvärde. Efter ca 3 år är en telefon svår att sälja till en annan användare. Efter ytterligare något år är inte ens komponenterna säljbara, utan enbart matrialåtervinning återstår. Men gemensamt för nästan alla telefoner som bor i byrålådor är att de inte var särskilt gamla när de väl flyttade in i lådan. Det gäller alltså att komma till skott medans telefonen fortfarande är het, eftersom värdet minskar för var dag som går.

Vi tittade in på blocket för att se om vi kunde hitta dessa hamstrar någonstans i landet. Vi jämförde antalet annonser per län med antalet invånare. Så här såg det ut under det senaste kvartalet:

Annonser per länTelefonannonser per miljon invånare per län under ett kvartal.

En typisk skåning eller stockholmare lägger alltså ut tre ganger så många annonser på blocket som en värmlänning. Antingen har ni värmlänningar byrålådorna proppfulla av mobiler, eller så uppgraderar ni lite mindre ofta? Eller väntar ni på Pantalurens närtida lansering?

 

 

Vad gör din gamla telefon nuförtiden?

Fattiga länder har länge varit slutdestinationen för västvärldens farliga elektronikavfall, exempelvis gamla telefoner. Detta elektronikskrot växer tre gånger snabbare än andra typer av sopor och det globala flödet bedöms ha fördubblats inom tio år. Ökningen beror på att elektronik byts ut i ett allt snabbare tempo men också på att allt fler människor i bla Indien och Kina får råd med telefoner och annan elektronik.

Elektronikskrot är värdefullt – många komponenter i tex telefoner är gjorda av guld, silver och palladium. Generellt har teknikskrot 40 gånger högre koncentration av värdefulla metaller än den malm man utvinner metaller ur annars. Att återvinna dessa metaller sparar också mycket energi i jämfört med att bryta dem på vanligt sätt.

Men det finns långt mycket mer farliga ämnen såsom kadmium, kvicksilver och bly än värdefulla metaller i denna elektronik, och skrotet är därför mycket giftigt. Därför är det mycket viktigt att rätt process används i återvinningen, både av hälso- och miljöskäl. Elektronikåtervinnare i Europa och Nordamerika kan i en process med minimala utsläpp återvinna 95% av de värdefulla metallerna.

Dessvärre är det billigare att återvinna metallerna på smutsigare sätt. Staden Guiyu i Kina har blivit ett Mecka för ful-återvinning och där arbetar över 100.000 människor med detta. Oftast används en vanlig köksspis för att smälta bort plast mm och sedan vaskas den kvarvarande klumpen i ett syrabad för att laka ur metallerna. Arbetarna inandas giftiga ångor, får brännskador och drabbas av blyförgiftning. Andelen missfall i staden är skyhög i området.

Men det går framåt. Västvärlden är i full gång att reglera exporten av farligt elektronik avfall till u-länder för att begränsa inflödet av elektronikskrot till ful-återvinnare. Det hjälper såklart inte när u-länderna själva har en kraftigt växande elektronikanvändning. Men även i Guiyu har vissa aktörer åtminstone börjat använda lite bättre tekniker bla kolfilter. (Ett avancemang från stenålder till 70-talsteknik).

Det enda som möjligen är sämre än att återvinna på ett dåligt sätt, är att inte återvinna alls.

Vad gör dina gamla telefoner nuförtiden…?

Läs mer om elektronikskrot i The Economist: The politics of e-waste: A cadmium lining

Pantaluren återanvänder telefonen i sin helhet i första hand (hundraprocentig återvinning). I andra hand återanvänds telefonerna på komponentnivå, då olika komponenter i en telefon har olika livslängd. Endast i tredje hand och sista hand återvinns telefoner som elektronikskrot.

Vad är bäst – att återvinna 1000 burkar eller en iPhone?

Varje svensk pantar i genomsnitt lite över 100 burkar om året, ca 90% av alla tomburkar. Men att återvinna våra mobiler, det gör vi nästan inte alls.

Men hur viktigt är det att återvinna mobiler i jämfört med med att återvinna burkar? Låt oss först titta på de olika sätten det går att återvinna på:

  1. Energiåtervinna. Att elda upp det i ett värmeverk och då på så sätt få ut energin. Det är det sämsta alternativet.
  2. Materialåtervinna. Man smälter eller maler ner de olika materialen och återanvänder dem i nya produkter. Det är det näst bästa sättet.
  3. Återanvända. Det allra bästa sättet är såklart att återanvända produkten som den är. På så sätt behöver inte nya produkter tillverkas alls, vilket ju är 100% återvinning av både energi och material. Och om vi inte själva återanvänder våra saker, är det precis lika bra om någon annan kan göra det – alltså om vi kan sälja eller skänka bort våra överblivna saker.

Nåväl, åter till rubriken. Vad är egentligen bäst – att återvinna 1000 burkar eller att återvinna din gamla iPhone? (Tusen burkar är alltså ungefär ett decenniums pantande för medelsvensken). Låt oss titta på detta ur två perspektiv: Vad är mest lönsamt och vad är bäst för miljön?

Vad är mest lönsamt?

Vad tjänar vi mest på då? En telefon går att sälja, alltså återanvändas. En iPhone kan säljas för olika pris beroende på ålder, modell, skick, tillbehör mm, men 1300kr är inte ett orimligt pris för tex en begagnad iPhone 4.

Aluminiumburkar har numera 1kr pant per st (äldre burkar har 50 öre). Alltså genererar burkarna upp till 1000kr. Pantsystemet ger burkarna ett handikapp, de 1000kr är ju pengar vi redan har betalt som vi bara får tillbaka. Aluminiumet i sig är egentligen bara värt under 20 öre per burk (200kr för våra tusen burkar), men det är ju en annan historia. Vi har ju faktiskt fått 1000kr i handen så det är vad vi tjänar på att panta tusen burkar.

Men försäljningen av vår iPhone genererade faktiskt 300kr mer än burkarna.

Vad är bäst för miljön?

Aluminium är inte giftigt för naturen (som tex kadmium eller litium i telefonbatterier är) och det är inte heller ont om det (faktiskt jordens vanligaste metall).

Men. Framställningen av aluminium är väldigt energikrävande, och det är här miljöaspekten kommer in. Energiåtgång = utsläpp. Att tillverka materialet i en aluminiumburk kräver lika mycket energi som att ha kaffebryggaren på i tjugo minuter (0,27kWh) eller ca 30 öre hushållsel . Genom att återvinna burken så sparar man 95% av denna energi.

Även om många aluminiumverk använder vattenkraft och annan grön el, så är det energi som kunde ha används till annat. Det vill säga, varje slösad kilowattimme är en slösad kilowatttimme från den smutsigaste elen, skulle man kunna hävda om man ska vara lite extrem.

Skulle elen då vara av värsta sort, motsvarar miljöbesparingen vi gör genom att panta våra tusen burkar, ett utsläpp på ca 115kg koldioxid. (Tusen burkar sparar 250kWh, 1 kWh motsvarar 0,461kg CO2 för 100% fossila bränslen).

Telefonen då? Genom att återanvända telefoner tillverkas färre, men för att inte fastna ett komplicerat resonemang om flyg- och båtfrakt eller tillverkningsprocesser i Asien, kan vi bara konstatera att telefoner orsakar en del utsläpp vid tillverkning, frakt och annat.

För att säkert kompensera för burkarnas koldioxidbesparing så gör vi istället så här: vi tar en liten del av de extra 300 kronorna vi fick i försäljningen av telefonen, och köper utsläppsrätter för dem. På så vis tvingar vi industrin att spara lika mycket koldioxid som burkarna sparade åt oss. Priset på utsläppsrätter är strax under 200kr/ton, så det kostar oss runt 20kr.

Telefonåtervinningen är alltså bättre för miljön, om du köper en utsläppsrätt för 20kr (kanske även utan utsläppsrätterna).

Så om du har tid att under 10 år samla burkar i en påse och släpa dem till affären (det har du tid med, fortsätt med det) så borde du fundera på om du kanske har ett par minuter över per decennium för att återvinna din telefon.

Missförstå oss inte: Panta inte mindre. Panta mera. Panta luren.